"Om jag än vandrar i dödsskuggans dal...."

Natten är sen och här ligger jag.

Känner mig liten, ensam och rädd.

Kan inte somna om.

Oroar mig för en ny dag...morgondagen vad den ska rymma....

men det var visst såhär...

"gör er icke bekymmer för morgondagen,var dag har nog av sin egen plåga"

Men så lätt att glömma nu när det är natt

och istället tänka på allt det svåra,jobbiga man ska igenom.

Jag ska iväg tidigt mot Vasa imorgon...

Ja mera exakt så om 2h måste jag sitta i bilen.

Ska befinna mig på Sjukhuset där kl 7.30

Det blir ett pre-operationsmöte hela dagen.

Först blir det blodprov...har inte fått äta sen igårkväll ca kl 20.00  och jag är hungrig redan..undrar hur man ska orka ända till vasa då på en tom mage.

En mängd blodprov ska tas.

Sen ska jag träffa,läkare,kirurg,anestesiläk. Och näringsterapeut.

Genomgå spirometriundersökning och EKG.

Jag är på sjukhuset hela dagen,men får åka hem till natten och på Tisdag så ringer skötaren och meddelar operationstidpunkt eller när jag ska befinna mig där igen på sjukhuset på onsdag...och eventuella mediciner som ska tas innan.

...det är såå SKRÄMMANDE NÄRA NU!!!

Jag vaknar alldeles torr i munnen och tankarna yrar runt.."har alarmet gått!!"fumlar efter telefonen och tittar på klockan...Nää puhh,kvart före ett,har knappt sovit alls innan mardrömmen jagar mig

"...men jag har väl inte varit uppe och druckit eller ätit i sömnen..tänk om jag har gjort det,då e det hänt..."

"Tänk om vågen visar +2kg där i vasa och läkaren hånskrattar och föstår inte alls hur jag kunde tänka mig att komma dit idag och tro att de kommer att operera nån som jag!!"

Nej NU!! "var dag har nog av sin egen plåga" ...va' det ju!

Amen!

💚Julia