Den stora dagen,del 1

Onsdagmorgon den 12 september.
Första dagen på resten av mitt (nya) liv!

Vaknar inte till klockan,utan långt innan.
Nervositeten finns inom mig,även i sömnen.
Jag har sovit halvbra.

Vi hjälps åt att ställa iväg barnen till skolan.
De e också spända över vad som komma skall.En fäller en tår,en annan har många frågor om operationen,en tredje verkar int bryr sig...

Taxin e' beställd till kl 9.00.
10.30 ska jag befinna mig på pre-operativa polikliniken på VCS.
Tre stycken står kvar och vinkar när jag far iväg....
"hade bla mamma" var det sista jag hörde..

Tycker synd om barnen som inte riktigt vet varför dähär behöver göras...även om vi diskuterat med dem och försökt förklara på enklaste sättet och det bästa(som vi tror) för dem!

Ganska snart befinner jag mig i ett sovande/halvtmedvetande tillstånd...drömmer kanske om dagen som ligger framför..när PLÖTSLIGT chauffören BROMSAR snabbt in!! Tre stora älgar står mitt framför bilen!!

Det gick bra denhär gången också!

Vi kommer fram till sjukhuset i Vaasa,lagom förseint.
Jag skyndar genom korridorer och hissar

Denhär gången vet jag genast vart jag ska.

En sköterska tar emot mig.
Hon slänger ur sig i förbi-farten, "ja du har säkert hört vad som hänt" "nääe,vaddå??"
"Jo kirurgen som skulle operera dig,så dog i lördags hastigt,han var den enda specialisten i landet inom bariatrisk kirurgi"
" vahh,e de sant?"
"Ja det var inplanerat att du skulle träffa honom i måndags här när du kom för pre-opmötet,men nu tog en annan kirurg över när dethär hände och det går nog bra det också,ska du se!Han har nog varit med och försökt lära sig av han som dog så han börjar nog kunna sin sak"

Jaha ...okej....
Hon kunde lika bra ha låtit det vara osagt tills först efter operationen...
Vi det här laget så var jag livrädd...
Det kändes som att jag skulle vara en försöks-kanin🐰

Jag får genast en famn med op-utstyrsel.
Stödstrumpor att dra upp till lårhöjd,bruna snygga lagom urtvättade byxor,och så var det dendär op-skjortan,öppen på ryggen...den som gör att jag för en sekund ryser till,när jag tänker på vart jag snart ska ligga....utelämnad!
Sist får jag dendär värmerocken som det "lovats" att ska vara lugnande när man sitter där i en skön fåtölj och väntar på att bli inföst i op-salen.
En riktig Michelin-rock

Hon visar mig de sköna fåtöljerna.En är ledig till mig...det finns 5 andra michelingubbar och gummor där,som ser lika nervösa och rädda ut .
Värmen kopplas på till rocken och jag tror den har effekt på mig för snart
flyger tankarna iväg och jag slumrar till.Värmen gör en sömnig och avslappnad.

Jag kopplad till "värmeblåsaren"

Klockan är strax efter 11 nångång då sköterskan kommer och meddelar mig att jag är tredje i tur ,men den första operationen blev just klar,och den var komplicerad och räckte längre än beräknat så det kan dröja innan nästa patient slipper iväg.
Den sköterskan var inte så värst professionell,det var som att hon ville göra mig rädd och nervös.

Vid halv 12 skickas nästa in...
Jag kan onekligen inte undgå att tänka på att det känns som om vi e grisar i ett slakthus.

Nu går det undan i operationskön
Det minskar med racerfart av väntande gummor och gubbar.

I den här vevan får jag ett snabbt besök av ett syskonbarn och hennes två små fina barn som gör att jag glömmer för en stund varför jag ligger där jag ligger.

När de har gått,så är jag helt själv i "väntrummet" där vi alla suttit i kö och väntat.
Nu får jag flera gånger halvt panik över att jag ska snart sövas.
Jag försöker lugna mig med positiva tankar.
...som att jag är inte första mänskan som ska till rymden och varje timme sövs nån människa ner för att opereras

När klockan är 13.54
så kommer sköterskan och genast när jag ser henne så vet jag att det är dags.
Sänder snabbt iväg ett meddelande till min man,att "nu far jag iväg !"
Ett snabb wc-besök och så går vi iväg mot de många "pipande" och sterila operationssalarna.
Jag är plötsligt ko-lugn!!
Böner bär!!

Hon presenterar sig som Camilla och är en jättetrevlig op-skötare.
Jag ombeds lägga mig ned på "skärbrädan"
Lite läskigt känns det väl.
Jag blir stucken några misslyckade gånger innan anestesiläkaren beslutar att de sätter en baby-IV nål och söver mig så och sen sätter en ny när jag somnat.
"Stick"  och det lyckas med baby nålen!👍
Får masken för ansiktet och narkosmedel spruts in.
"Nu snurrar det"
"Jaha, sov så gott"
"Zzzzzzz"

forts...

💙Julia