Livet hemmavid

Som delmål #2 (-10kg) så hade jag bestämt,att vi skulle ha en dejt på en romantisk plats. Barnvakt var ordnat,så vi packade ryggsäckarna en lördag eftermiddag och körde ut till Fäboda. Vi gick från Lillsand till Storsand. Otroligt vilken kväll!Varmt och vinstilla och vi skrev 8 september. Dessutom så råkade det vara "sova-ute-natt" i Finland. Vi hade helgen innan haft spetsbröllopsdag,så det var också en anledning att fira på två💚💚 Det gick att sitta i t-shirt och barfota vid elden,när skymningen lade sig. Levande ljus ett måste  på en romantisk dejt, eller hur Att sitta vid elden och prata hälsa,kost och träning,med sin äkta hälft...hur vi vill lägga upp det i en ny livsstil hemma hos oss. För att få det att fungera per automatik och utan extra ansträngning. Att få ge tid att lyssna åt den andra,eller bara vara tyst. Att tanka energi... DET behövdes inför operationen som väntade några dagar senare! ❤ Otroligt ma

En del har frågat om vikten och om det händer nåt på vågen. Jodå! Så mycket annat som har hänt de senaste veckorna så ni får ursäkta att jag inte uppdaterat er om det. Det går hela tiden mot ett lättare liv! Men just nu en till platå.Står alltid nån dag på samma siffra och sen börja det igen krypa neråt. Sen 10 augusti,ca 7veckor,har jag gått ner -15,5kg!!! Därmed är mitt tredje delmål uppnådd!😊 Då skulle jag unna mig ett nytt klädesplagg. Ska visa er sen vad det blir. Sen operationen har jag gått ner ca 5kg. Jag är jättenöjd! Om jag bara kunde börja träna också! En vecka efter operationen.Här orkade jag gå en lite längre sträcka. Hösten är så vacker🍁🍂 Julia🍁

1. Blott en dag, ett ögonblick i sänder – vilken tröst, vad än som kommer på! Allt ju vilar i min faders händer: skulle jag som barn väl ängslas då? Han som bär för mig en faders hjärta giver ju åt varje nyfödd dag dess beskärda del av fröjd och smärta, möda, vila och behag. 2. Själv han är mig alla dagar nära, för var särskild tid med särskild nåd. Varje dags bekymmer vill han bära, han som heter både Kraft och Råd. Morgondagens omsorg får jag spara. Om än oviss syns min vandrings stig. “Som din dag, så skall din kraft ock vara.” Detta löfte gav han mig. 3. Hjälp mig då att vila tryggt och stilla blott vid dina löften, Herre kär, och att ej den dyra tröst förspilla, som i ordet mig förvarad är. Hjälp mig, Herre, att vad än mig händer taga av din trogna fadershand blott en dag, ett ögonblick i sänder, tills jag nått ditt goda land. I dag är en tuff dag. Jag gråter tyst för mig själv. Vi har haft hemhjälpen här sen första vardagen efter operationen.Nu är vi på andra ve

"Goomorron,nu e operationen förbi,och du ligger på uppvakningen" "...öööh,va....gick det bra?' ...jag mår dåligt... Klockan är 17.30. Jag har jyst vaknat upp ur narkosen...Och överlevt en stor operation. "Har operationen lyckats då??" "ingen information om att det varit några komplikationer...så nog har säkert allt gått enligt planerna..och operationen tog den tid det brukar ta..1h 15min" Puuhh... *Lättad såhär långt* Tankarna far iväg och blandas med att jag mår illa och känner att jag behöver kräkas. Jag slumrar av och till.Hör hur det pratas längre bort. Jag VILL INTE vakna till detta tillstånd,jag mår såå dåligt. Det är jyst det här som skrämmer mig. Att ligga i en säng "fastbunden" och må illa,med syre tillkopplad och blodtrycksmätarn som brummar och klämmer på armen. På båda benen har jag "luftmadrasser" som pumpar luft och gör masserande rörelser för att förhindra blodpropp. Jag känner mig utelämnad o

Jag hade sett framemot en kväll med en hög andra qvinns. Fredakväll. Med systrar och svägerskor. Den skulle tillbringas i en stuga ute i höstmörka Nådjärvskogen. Det var första gången jag kom mig iväg ute bland folk efter operationen. Jag hade inte ens besökt matbutiken. Till grannens var längst jag hade varit. Minstingen på 2år fick följa med när J❤  var iväg på annat med de andra barnen. Liten började bli trött och klockan hade blivit nästan natt.Vi skulle söka oss hemåt Jag hann fram till trappan och tog några trappsteg ner....och så steg jag snett i nån grop i mörkret och "bröt" foten bakåt och landade med hela tyngden.... knaak⚡ En outhärdlig smärta brände i hela foten. Jag lovar att jag skrämde iväg alla vilda djur med mitt skrik. Första tanken var...hur gick det med magen och operationssåren. Men tur i oturen,så hade jag landat på vänster sida och tagit emot mig med armarna. Jag var så påverkad av smärtan i foten att jag inte

Onsdagmorgon den 12 september. Första dagen på resten av mitt (nya) liv! Vaknar inte till klockan,utan långt innan. Nervositeten finns inom mig,även i sömnen. Jag har sovit halvbra. Vi hjälps åt att ställa iväg barnen till skolan. De e också spända över vad som komma skall.En fäller en tår,en annan har många frågor om operationen,en tredje verkar int bryr sig... Taxin e' beställd till kl 9.00. 10.30 ska jag befinna mig på pre-operativa polikliniken på VCS. Tre stycken står kvar och vinkar när jag far iväg.... "hade bla mamma" var det sista jag hörde.. Tycker synd om barnen som inte riktigt vet varför dähär behöver göras...även om vi diskuterat med dem och försökt förklara på enklaste sättet och det bästa(som vi tror) för dem! Ganska snart befinner jag mig i ett sovande/halvtmedvetande tillstånd...drömmer kanske om dagen som ligger framför..när PLÖTSLIGT chauffören BROMSAR snabbt in!! Tre stora älgar står mitt framför bilen!! Det gick bra denhär gången

...det är tyst här... Men jag försöker återhämta och lära mig det nya livet. Återkommer snart med nya inlägg om hur det gått 💛Julia

...ligger mestadels i sängen el soffan...och jag överlevde operationen. Har varit för trött för att uppdatera er. Väldigt tufft har de första dygnen varit! Bara 4 dygn sen jag gick in till operationssalen.kl var 13.54. (Kommer senare att berätta mera om operationen och dagarna på Sjukhuset.) Försöker vara uppe så mycket jag klarar av. Har värk i ena axeln men mest under vänstra revbenen,av luften de pumpar in under operationen för att kunna göra jobbet bättre. Därför är vågrätt det ultimata läget för mig. Även om order från sjukhuset var att röra på sig så den hittar ut fortare.Men när jag e uppe så kan jag bara andas ytligt.Det känns som knivar. Gårdagen var hemsk,jag tänkte svimma två gånger...så lite balans mellan vila och "röra på sig"får det väl ändå vara...så soffan är min vän. Värken lär ska kunna hålla i sig ett par veckor,försöker stå ut. Hittills har det bara blivit värre! Jag håller på att lära mig att äta igen också..i mitt nya liv... Som p

Såhär har jag kännt mig idag! Kaos,tankarna på morgonen har snurrat runt. Men ändå ett lugn övet att veta att allt är i Herrens hand🙏 I Herren händer, i Herrens händer där får jag vila, där är jag trygg. Om du behöver nån som går med dig dit ingen annan har gått förut. Så finns det en som bär din börda. Han finns hos dig till livets slut. Vetskapen om att många ber för att allt ska gå bra för mig imorgon och under operationen, är en varm och skön känsla!💗 Det har strömmat in många lycka till hälsningar på olika sätt. Fina Bibelord och vackra verser och sånger. Tänk vilka vänner jag har som orkar bry sig och visa sin omtänksamhet! Vi hade varit iväg en sväng idag,och när vi kommer hem så hittar jag höstens vackraste blomsterskapelse i en presentpåse på dörren. Där och då så kom det glädjetårar! Tack ALLA!💛 Imorgon är en ny nådens dag!

...jag känner knappt igen mig i mitt föregående inlägg. Vilken ångest jag hade inför måndagens pre-op dag på vasa centralsjukhus. Egentligen heelt onödigt att oroa sig. Många som kom ihåg mig och bad för mig den dan...det kändes att man var i Herrens hand Jag åkte iväg vid 6-tiden.Skulle infinna mig vid provtagningen kl.7.30 Jag var sen som vanligt. Hann bara sätta mig ner och... "Snellman!!" Det gick undan de första timmarna med provtagning,EKG och spirometri. Sen skickades jag över till pre-operativa polikliniken.Där skulle jag gå igenom med sköterskan dagen före operation(alltså idag)och operationsdagen,hur de dagarna skulle gå till och lite om tiden efter operation. Det blev order om bara flytföda på tisdag fram till kl 24.00...efter det ska jag på operationsdagen från morgon dricka en energigivande drink Bilden ljuger jag var liivrädd och nervös inför möte med kirurgen Sen fick jag vänta en stund på kirurgen att han skulle komma för att ber

Natten är sen och här ligger jag. Känner mig liten, ensam och rädd. Kan inte somna om. Oroar mig för en ny dag...morgondagen vad den ska rymma.... men det var visst såhär... "gör er icke bekymmer för morgondagen,var dag har nog av sin egen plåga" Men så lätt att glömma nu när det är natt och istället tänka på allt det svåra,jobbiga man ska igenom. Jag ska iväg tidigt mot Vasa imorgon... Ja mera exakt så om 2h måste jag sitta i bilen. Ska befinna mig på Sjukhuset där kl 7.30 Det blir ett pre-operationsmöte hela dagen. Först blir det blodprov...har inte fått äta sen igårkväll ca kl 20.00  och jag är hungrig redan..undrar hur man ska orka ända till vasa då på en tom mage. En mängd blodprov ska tas. Sen ska jag träffa,läkare,kirurg,anestesiläk. Och näringsterapeut. Genomgå spirometriundersökning och EKG. Jag är på sjukhuset hela dagen,men får åka hem till natten och på Tisdag så ringer skötaren och meddelar operationstidpunkt eller när jag

...att dagen skulle komma och jag skulle klara det... TRO det eller INTE!!! Men jag klarade det🏁🏆 -10,1kg 5 dagar till op Det går bra nu!😊💪 Det känns,kan jag meddela er! Att 10kg e bort. På alla sätt och vis. Jag känner mig finare,kläderna sitter bättre,jag har rensat bort en hel garderob ,nästan.Men framförallt jag mår såå mycket bättre,piggare och har energi! Kan springa lite....osv Kom inte på det minsta negativa!! När jag idag blickar tillbaka 4 veckor,och försöker komma ihåg,hur jag kände den fredagen jag började med dieten...så var det ungefär så här: Jag ville inte börja på,jag såg inte alls fram emot dietstart,jag trodde inte alls på att jag skulle klara av det! Jag hade kväljningar åt de hemska salta sopporna,de söta och för den delen.. Jag tyckte inte synd om mig själv men vägrade dricka "påssopporna"...de var VIDRIGA! Men jag ringde min vänliga,medmänskliga näringsterapeut (trevligare får man söka efter) Och hon såg

10.8-18  vs.  5.9-18 Plockade ihop bilder för att försöka peppa mig själv.Och att ni ska få se att nåt har väl hänt!? En aning frustrerande är det trots bra resultat utifrån sett..3:e dagen med samma resultat på vågen och när det är bara 1!!vecka kvar till op...så kommer nervositeten... Ska jag månne hinna med 800g till....läkarnas önskan inför op. Men det kan nog inte hänga upp sig på 800g för operation Och jag SKA klara det!!!💪 Idag har jag rensat ut en hel del kläder som inte längre passar....den känslan är obeskrivlig!! 💚Julia

...ett system som funnits i 34år ...nu ska allt organiseras om...eller rättare sagt kopplas om. Jag kommer att få en "ny" pytteliten magsäck/ficka. Det känns overkligt,händer detta MIG!?? Fick jag verkligen en "andra chans"!!? Att få känna vad "normal storlek är"(om en sån finns) Att få känna mig frisk, stark ochoch kunna leka med barnen på alla sätt och de skulle få en friskare mamma! Kommer jag att bli bekväm i det nya livet? Kommer jag att klara av att leva enligt rekommendationerna? Jag är livrädd att gå upp i vikt tillbaka!! Det får liksom inte hända mig!! Tankarna snurrar alltmer,ju närmare operationen jag kommer! Frågorna haglar över mig,av vänner,familj och bloggföljare...Men positivt för mig,jag vet att ni verkligen finns "där"! Det är inte 2-siffrigt antal dagar kvar mera,endast 8!!! dagar,ni hör själv hur lite det låter! Föreställ dig att du skulle ha en operation framför dig,som du vet kommer att för