Eight weeks post op

Det känns absolut inte som att jag för 8 veckor sen låg i en sjuksäng och grät över hur jobbigt allting var då!

Hur kunde jag vara så dum att jag gick med på en sån stor operation!?

Jag skulle aldrig bli mitt gamla vanliga jag igen!

Trodde jag!

Men på en krokig väg har jag kämpat mig därifrån!

Första gången jag klarade sitta själv utan hjälp från nån skötare,och utan att jag behövde spy.

Lagom fräsch eller hur!?

Det här är 

för nån vecka sen när jag var

 första gången inne i ett provrum efter operationen.

Jag kom på mig själv att jag från den stunden jag steg in i provrummet,

så log jag stort,ända tills jag gick ut igen,bara över den härliga känslan att jag kände mig så "ny" ,kläderna passade perfekt( och i flera strl mindre) och jag såg en fin kvinna(dethär känns ovant att skriva) i spegeln!💖

Jag tror inte jag upplevt den känslan av lycka, "att passa in", "att-jag-är-fin"  och att jag nu känner mig "normal"!

Overkligt att ha "flyttat" från en okänd planet och tillbaka till jorden,där "alla andra har levt".

Det blev dock inget nytt plagg!

"Suger på karamellen ännu"

 tills jag verkligen "måste" eller inte har nåt annat som passar längre...tills dess kör jag med ärvda kläder😁

Känns onödigt att spendera slantar på nåt som säkert inte passar mera efter en kort tid.

En del kläder har jag nog loppisfyndat.

Våren 2018 vs hösten 2018

(Blekfis på den nyare bilden,javet🙈)